
Ett exempel är Ynglingasagans inledning, som säger att de nordiska folkens förfäder kom invandrande hit ifrån Svartahavsområdet. De hade där bott i trakterna öster om Svarta Havet. Detta är i överensstämmelse med Bibeln, som säger att Noas barn och ättlingar alla utvandrade från Babylon, söderut, västerut, österut, och norrut. De som gick norrut bör då ha gått över bergen och kommit till just de trakter där asarna levde.
Detta bekräftas också i engelsktalande länder, där man trots modern historieförvirring ännu kallar vita människor för kaukasier. Kaukasus är det nuvarande namnet på det bergsområde där asarna enligt Snorre Sturlasson bodde och hade sin huvudstad Asgård.
Ett annat område där man kan jämföra biblisk och forneuropeisk och även allmän världshistoria, är gravskicken under olika perioder. Bibelns skildringar av stenålderns gravskick, liksom bronsålderns, överensstämmer med de gravskick man hade här i Norden under motsvarande perioder. Det innebär alltså att det redan då fanns kontakter, kulturellt och religiöst, mellan folk här och i Mellanöstern.
Norden har aldrig varit någon isolerad, infrusen ö bortom världens stora kulturcentra. Precis som nu har det funnits ett utbyte av idéer och uppfinningar. Redan på Jeremias tid, kring 600-talet f.Kr, omtalas i Bibeln "järn från Norden", en exportvara som var känd långt utanför våra halvö alltså. Och redan på bronsåldern kände man till hjulet här, vilket framgår av bohusländska hällristningar.
Det finns mycket att nämna om det här och även om de folk som bodde här före den germanska invandringen, och som söderut gick under namnet "hyperboréerna" dvs yttersta nordens folk. Men det får komma efterhand som anknytningspunkter dyker upp.
...
Här en länk som delvis anknyter till det tidigare:
Beowulf, Trolls, And Dinosaurs
http://www.worldbydesign.org/articles/dinos/dinos001.html
___