Jag var ute och gick en kväll i våras, och kom till ett ställe vid foten av en skogshöjd där de höll på och grävde ut en tomt för någon småindustri. Utgrävningen låg i vad som en gång varit en havsvik som sträckte sig uppåt mot höjden av området (men som nu är belägen ca 3 km från havet).När jag gick över det uppgrävda materialet upptäckte jag att det fanns snäckrester i det, och t.o.m en del hela snäckor. Mest vanliga vitsnäckor, men så hittade jag en väldigt fin och i det närmaste hel pilgrimsmussla (de liknar bensinmärket Shells symbol), med vinröd färg. Inte så märkvärdig i och för sig, men åldern på denna musslan bör vara åtminstone 2000 år, och då är det ju ganska roligt att ha en sådan.
I det utgrävda skiktet kunde man se att överst låg ett ca 30-50 cm lager mylla, jord alltså. Därunder kom ca 2 m sand, och därunder lera, och ca en meter ner i leran syntes snäckrester här och där. Intressant, och i sig en berättelse om de omvälvningar i klimat och omständigheter som skett här i fordom tid.
Jag reflekterade inte så mycket mer över detta, dessa snäcklager är ganska vanliga på västkusten, om än kanske inte så kända. I Uddevallatrakten ca 5 mil norrut finns hela berg av skalbankar, som faktiskt är världens största.
Men jag kom att tänka på en sång i stället:
"Varför bygger du Noa en båt, som en galning du bär dig ju åt. Bygga båt uppå land, långt från närmaste strand, ingen enda av oss det förstår."
Ja, snäckorna visar ju att Noa gjorde rätt då han byggde sitt skepp "långt från närmaste strand." Ting kan förändras. Platsen jag var på ligger ju 3 km från nuvarande havet, och då var det ändå långt ifrån platsen där den högsta havsnivån befann sig, som ligger ytterligare en mil inåt land, omkring 100 m över nuvarande havsnivå. Och var nivån så hög här, så var den det också i Mesopotamien där Noa levde, för havet sträcker sig runt hela jorden.
Ja men det var ju istiden förstår du väl, säger den drillade skoleleven, som orsakade den höga havsnivån. Ja, och vad orsakade istiden? Solens bana i rymden? Kanske det, i vilket fall som helst så är en istid på nordiska breddgrader precis vad man måste förvänta efter en global syndaflod. Jorden övertäckt av vatten, golfströmmen avstängd, is bildas runt nordkalotten. Först så småningom, efter att vattnet sjunkit ner i de underjordiska reservoarerna, kan man förvänta sig att golfströmmen återuppstår och börjar sända varmt vatten igen hit upp, och smälter så sakta bort isarna. Och under den processen, då havsytan ömsom sjunker och ömsom kortvarigt stiger igen, lämnas alltså rester av det nystartade havslivet kvar, på nivå efter nivå, tills havet nått den stabila nivå det har idag. Och spåren av detta kan man alltså, som jag gjorde, gå ut och hitta lite här och där, i naturens eget syndaflodsmuseum.
...
Så vi behöver inte hitta dinosaurieskelett och annat spektakulärt, även om det också måste vara väldigt intressant, för att läsa i naturens egen version av Första Mosebok. Vi behöver bara gå ut på den plats där vi bor, några steg in i närmsta skog, och där förkunnas för oss hela förloppet, om vi bara öppnar sinnena och ser oss omkring.
Där ligger utställningsföremålen - flyttblocken som den kvardröjande isen bröt loss från bergen, sanden som maldes av is och vatten, de urspolade jättegrytorna, räfflorna på bergens toppar, snäcklagren långt uppå land - och så det märkligt tunna lagret mylla, ovanpå finmalen sand och 10-tals meter lera. Så tjocka lerlager uppstår bara där det funnits stora mängder vatten, och sand bara där det funnits hav eller isberg. (Och det tunna lagret mylla berättar att detta inte alls var särskilt länge sedan.)
"Arken vilkar så mäktig och trygg, uppå vredgade vågornas rygg. Den som bor däruti trygg och säker kan bli, tills den stannar på Ararats berg."
Tänk om skolbarnen hade fått lära sig detta i stället för de sagor och vetenskapsfalsarier de matas med idag.
___
Relaterat:
Kristna: Nästan säkert Noaks ark
Kristna säger sig ha funnit rester av Noaks ark
Kristna: Nästan säkert Noaks ark
Inlägg
